• MATERIALEN SOM SKAPAR FÖRÄNDRING

    EDAG LIGHT COCOON – MÖJLIGT PARADIGMSKIFTE FÖR FRAMTIDENS MOBILITET

  • EN LADDNING TACK!

    VARFÖR SMARTPHONEN FÖRÄNDRAR TRAFIKFÖRHÅLLANDENA

  • ADDITIV TILLVERKNING (3D-PRINT)

    HUR ”EDAG GENESIS” VÄNDE UPP OCH NED PÅ FORDONSVÄRLDEN 

URSPRUNGSBEFOLKNINGENS SAMHÄLLE INSPIRERAR TILL MER HÅLLBARHET

VARFÖR NAVAJO ANVÄNDER EDAG BUSSAR FÖR ATT SKYDDA MILJÖN

Med en folkmängd på nästan 330 000 personer, är Navajo Nation det näst största samhället för amerikanska ursprungsinvånare i Amerikas största reservat. Spridda längs med nordöstra Arizona, sydöstra Utah och sydöstra New Mexico, i en 71 000 m² stor region (ungefär lika stor som staten West Virginia) lever medlemmarna av denna stam i ett delvis självstyrande samhälle. Navajo-folket har sin egen infrastruktur att falla tillbaka på. De har etablerat en egen infrastruktur genom landet, med egen regering, social service och politiska organisationer. Detta inkluderar även kollektivtrafik. Navajo-indianerna är uppdelade på 110 orter, som inte är lika mycket stammar som bysamhällen. Dessa orter är sammanlänkade inte bara kulturellt, utan även via trafiksystemet.

Med respekt för miljön? Fråga bara rätt ingenjörer.

Navajo Transportation System är en del av de allmänna samfärdsmedlen. NTS, som har totalt 18 rutter som sammanbinder 41 lokalsamhällen vid fasta hållplatser, behöver utvidgas i framtiden, eftersom inte alla hållplatser kan nås till fots av invånarna på alla orter. Och turtätheten mellan orterna är fortfarande långt ifrån tillräcklig. Detta är dock inte det enda problemet Navajo-indianerna ställs inför, utan även miljöaspekten ger skäl till oro. För en nation som har sina rötter i naturen, som lever sina liv med respekt för miljön och enligt en religiös princip att leva i harmoni med naturen, är busstrafik med konventionella motorer tyvärr ett nödvändigt ont, som inte går att undvika. Eller det kanske det gör, om man frågar rätt ingenjörer.

En helt eldriven buss

I ett försök att förbättra miljövänligheten hos Navajos pendlartrafik i New Mexico fick EDAGs ingenjörer nyligen frågan om de kunde utveckla en helt eldriven buss. De tidigare hybridlösningar som hade testats visade sig vara otillfredsställande. Eftersom det inte finns någonting EDAG gillar mer än utmaningar - speciellt om samhället kan dra nytta av det - tog sig företaget helt sonika an problemet. Utvecklarna var först tvungna att gå tillbaka till ritbordet, eftersom det idag inte finns något helt elbaserat körsystem för nyttofordon. För att man skulle kunna utveckla en fungerande och tillförlitlig lösning plockades en traditionell buss isär och analyserades. Problemet låg inte bara i valet av rätt drivenheter - som naturligtvis måste ha tillräckliga prestanda - utan också i laddningen av energiackumulatorerna, som fortfarande saknar standarder eller standardisering. Efter många försök lyckades teamet till sist med att bygga om en buss och leverera en helt eldriven version. Resultatet är ett fordon som aldrig skådats tidigare och som har revolutionerat kollektivtrafiken på den mest osannolika platsen i världen: inte en storstad, utan en karg region med ett komplicerat klimat. Å andra sidan är det faktum att denna innovation testas i det ogästvänliga Navajo-territoriet, av alla ställen, en stor fördel: om drivsystemet fungerar där, så fungerar det nog också i New York eller Berlin.

Med inspiration från en av de mest isolerade platserna i världen

EDAG överväger nu att lansera denna utveckling som en serie och presentera den för de stora tillverkarna av nyttofordon - som en innovativ lösning för persontransport och miljöskydd. Det återstår att se huruvida detta leder till helt nya nyttofordon som förändrar den lokala kollektivtrafiken eller om hållbarhetstanken kan tas så långt att befintliga fordon helt enkelt konverteras med hjälp av EDAGs idé.. Oavsett vilket drivsystem framtidens bussar är utrustade med har EDAG återigen visat att teknologisk utveckling alltid sker när samhällsnyttan är den drivande kraften. Och att istället för att alltid tänka globalt när det gäller sådan här hållbar aktivitet, är det ibland möjligt att inspireras av så avlägsna och isolerade platser.